Dessa sabla hamstrar. Jag vet inte hur många gånger jag råkat ut för rymmare nu.

Först hade jag då My som var mor till min nuvarande hamster (kära Mimmi som bet ihjäl och åt på sin mors lik, f*n att det är djurplågeri att ha en dvärghamster ensam som man fått höra!).

I alla fall så ääälskade My att rymma, när hon väl kommit på hur man skulle göra så var det kört. En gång fick en av våra hundar spåra upp henne... En annan gång kom hon och kröp emot mig när man öppnade dörren till rummet. En tredje gång när min lillebror satt och spelade tv-spel hörde han en dov "duns"... Han titta till och tror ni inte hamstern kutar omkring på golvet IGEN!

Mimmi var däremot duktig. Hon rymde aldrig... Eller ja, "rymde" aldrig. För en dag kom hon också på att det var ju skitkul utanför buren! Något som får mig att gå i tankar är hur sjutton en så "fettklump" till skillnad mot sin smale mor kunde ta sig ut. Men andtar att hennes kropp formas och kan ta sig fram så gott som var som helst.  Vad är det man säger om råttor? Om de får igenom huvudet, kan de komma igenom med kroppen också (stämde dock inte på en storråtta vi fångade i en minkfälla en gång, men det är en annan historia).

Nu är det så att lilla Mimmi har rymt 2 gånger under den här veckan. Första gången hittade jag henne under en spis... Andra gången hittade jag henne ingenstans. 2 dygn gick och inte en hamster i sikte. Jag tänkte: "Nej, jag lär aldrig se henne mer nu".

Men just då, bara några sekunder efter dessa tankar ser jag henne kuta över golvet!

Då blev det HAMSTERJAKT! För övrigt så slängde jag på luren direkt efter att min trötte pojkvän svarat (var sent)... Hade precis ringt upp honom innan jag fick syn på hamstern och när han svarade möttes han av ett "AAAAH, MIMMI!" ... *klick*...

Ut i köket kutade den halvt förvildade hamstern och jag efter! Sedan hände det... Olyckan. Har ont i foten fortfarande! Hamstern sprang under ett bord som stod bredvid min säng, själv var jag för stor för att ta mig förbi det trånga utrymmet emellan sängen och bordet som ledde till en annan liten planhalva där hamstern var nu. Så jag traskade upp med bestämda kliv på sängen, går på sängen förbi bordet... Så nära hamstern nu! Hoppar ned från sängen för att landa på golvet där hamstern var OCH! .... Landar snett med foten.  Ajajaj!

Jag lyckades i alla fall fånga in hamsterskrället genom att kräla mig fram i smärtor på golvet och kasta en tröja över henne. Nu ska jag nog skaffa en bättre rymmningssäker bur!