Var lite över en vecka sedan min kalkontupp dog. Han blev dålig i magen igen och det gick inte och rädda honom denna gång. Han måste haft något medfött fel med magen så när jag tänker tillbaka så var han lite halvkrasslig när han var runt 3 månader gammal med men kom tillbaka. Saknar honom så mycket, han var så speciell och min allra första kalkontupp som man kläckt fram och fött upp från liten bäbisgobbler. En del kanske det låter konstigt men han kändes nästan inte som en fågel ibland, han blev som mänsklig på något sätt vilket även min mamma håller med och pratat om. Tycker så synd om min höna Berit som nu är ensam. Efter att Ingvar försvann så har hon blivit som besatt av mig, hon verkar utan tvekan se mig som en kalkon.  Har tack och lov lyckats hitta en ny tupp som förhoppningsvis ska hämtas i helgen så hon får riktigt manligt kalkonsällskap igen och att jag kan börja samla ägg av henne och få fram små kalkonbäbisar ... Känns dock väldigt trist och ledsamt att Ingvar inte fick bli pappa.  Berit la sitt första ägg i förrgår (så Ingvar dog bara en vecka innan första ägget kom  ), dock från pinnen så det var mos, sedan en prydlig liten bajshög hade hon skapat också, ovanpå det krossade ägget.  

Ankorna sprutar det ägg ur bakarna på. Tror min myskanka la sitt första ägg idag med eller spegel. En ung anka iaf. för ägget var väldans litet. Har inte sett drakarna para sig med dessa så det ägget åker åt sidan, vill inte sälja avelsägg jag känner mig osäker på är befruktade. La in ett gäng i kläckaren från Burran och Amelia åt en man som ville köpa ällingar och där var alla utom de äldsta äggen (de första äggen för säsongen) befruktade.  Hoppas på många små bollar! Mina svarta dv kochin har satt igång o värpa ordentligt med, de två hönor som är kvar efter minken. Håller på o samlar till mig själv först sedan kommer det förhoppningsvis och finnas lite avelsägg av dessa om befruktningen är bra.