Idag hände det... Den allra första hökattacken på hela mitt liv.

Efter att ha tagit in alla hundar gick jag in och lyssnade på hur tyst och skönt det var... Inga skall som man annars brukar höra.

Sätter mig vid datorn för att kolla mail och plötsligt hör jag ett dödsskrik och Wall-E och gapar med varningsläte för fullt.

Jag rusar ut och tänker, fan om det är en räv eller hund eller... Något fyrbent i alla fall (för då lär jag inte hunnit)!

Följer skriket som kommer från dyngstacken där en av unghönorna brukar sprätta som ligger bakom ett par baracker. När jag kommer förbi knuten på baracken möts jag av en enorm gökfärgad fågel som lyfter ca 3 meter ifrån mig. Jag ser något ligga i gräset och springer fram... Möts utav ett par små svarta ögon som gluttar på mig.

"HON LEVER!" Jag tar upp henne och lite fjädrar lossnar, men den enda rispa jag kunde hitta var ett litet sår i mungipan (trodde först att hon hulkade blod men blodet kom från såret).

Efter ca 1 minuts vila i min famn så börjar hon försöka sparka sig bort ut min famn och vill ned på backen igen. Trodde att hon skulle vara i värsta chocktillståndet ju! Men näää!

Jag ser upp mot himlen och ser den stora fågeln flyga över oss... Jagandes ett nytt byte! En sparv (måste vara väldigt hungrig som fortsätter jaga något annat direkt efter blivit skrämd av mig)!

Har vetat att hökarna funnits här, men inte förrän nu, 2 år efter vi flyttat hit har den testat att ta något... Och det blev ju stort FAIL.

Tack, Wall-E för att du slog larm och Snövit med!

Och den lilla drabbade hönan, hon har visat att hon är en riktig liten tuffing.