Dvs. pärlhöns.  Emil sålde bort sina pärlor pgd. utav att de tyckte de lät för mycket och kunde själv hålla med om att man fick en klump av oro i magen över att höra dem. Tror mycket av orosklumpen berodde på att man var rädd att grannarna skulle komma farande vilken dag som helst. Jag har dock under tiden dessa gnisslande skränpippisar varit borta känt ett sug då och då att man skulle vilja ge dem en chans till. Kanske Emil fick just ett par extra gapiga individer?  För ca. en månad sedan så kunde jag inte låta bli längre utan beställde 6st avelsägg, höll tyst för både mamma min som fått höra skräckhistorier om deras läte samt Emil till en början.  *busig*  Nu har de iaf. börjat tittat ut de små pärlorna, sååå söta med sin viltteckning! 2st lavenderfärgade, en vilt och en isabellfärgad är vad som blev utav de 6 postskickade äggen (jättenöjd!). Tyvärr så ser den viltfärgade lite klen ut, så får se hur det går med den (den verkar ha problem med o stödja på ena foten, ramlar på sidan hela tiden :/). Men de övriga verkar vara mer stabilare!

Foto på en av de lavenderfärgade!