Seramaungdomarna skrämde slag på mig för några dagar sedan genom att "försvinna" när de var ute. Tankarna på vad som kan ha hänt flög åt alla håll (örn, hök, vildkatt, räv!?) - "Jag skulle aldrig ha lämnat de ensamma, men jag skulle ju "bara" gå och göra det" - Ångesten börjar kännas allt mer under tiden jag letar och utan att hitta dem! Så får jag plötsligt syn på något ... I dynghögen ... Det rör sig? Jag går fram och tittar närmare på vad det kan vara och där ligger de ju, hela gänget och sover! Budak och Coklat längst in i den lilla "grottan" de hittat, eller grävt fram och längst fram låg Sedikit med sin orange fjäderskrud som liknade halmen/höet och kamoflerade sig.

PUST