Var på Liseberg i Fredags. Säkert 10 - 11 år sedan jag var där senast! Skoj var det och jag förvånas över mig själv hur mycket jag vågade åka! Jag har alltid varit en person som mest åkt kaffekopparna och andra lugnare karuseller för att sedan stått och väntat och sett på när de andra åkt de läskigare sakerna. Nu var jag plötsligt med överallt! Bangade inte ur på en endaste attraktion ... Jag åkte till och med något jag aldrig kunnat tänka mig åka tidigare. Atmosfear!  Och där måste jag erkänna att det var väldigt nära att jag lämnade kön. Hela kroppen darrade och kände mig som en spagetti i väntan på våran tur. Men man tvingade sig till att stå kvar ... Så var det dags tillslut. Ingen återvändo. Man började åka upp ... Högre ... Högre ... Högre.... Högre....  .... ... HÖGRE (tittade upp flera gånger o jämrade mig över att vi aldrig kom till toppen). 

- "Kolla vilken fin utsikt" får man höra från Emil och hans syster bredvid. Jag tittar men stänger ögonen snabbt, allt bara svajjar. Jag sitter nu 146 meter över havet, dinglandes med benen i luften och ska vilken sekund som helst falla ned i 110km/h rakt ned.... Jag blundar, försöker slappna av och andas lugnt ett par gånger. Plötsligt hör man ett litet "klick" och känner ett extremt sug i magen - "GGGGGNNNNNNNNNNNNH"  är vad jag får ur mig, ögonen hårt ihopknipna liksom tänderna sammanbitna. Så var det över - "VI KLARADE DET" hörde man ett par tjejer jublade bredvid en och det var just det man tänkte själv med.  Jag klarade det! 

Tyvärr har jag inga foton från dagen då riskerna för att kameran skulle försvinna eller något kändes för höga då vi hela tiden åkte allt tillsammans och ingen kunde bära runt och passa på den under tiden.