Fick en uppgift i skolan förra veckan - "Vad gör att du har ett sådant brinnande intresse för just höns". 

Detta skulle vara en lätt uppgift och det kändes ju också det när man fick frågan men sen när man väl öppnar munnen för att svara så är det stopp ... Tänkte därför försöka svara på frågan skriftligt här i bloggen då det brukar vara lättare för mig att skriva än att prata. Tanken är att inlägget ska hjälpa mig o komma på vad jag ska säga när jag står för o redovisa och jag tror att inlägget kanske kan vara kul för andra att läsa också. 

Ja, varför höns? 

Hönsen har funnits med mig så långt tillbaka i livet jag kan minnas. Enda tiden vi inte hade fåglarna var när vi bodde i lägenhet en period när jag var ca 2 år gammal. Fåglar har alltid intresserat mig. De är vackra samtidigt som många även är söta och jag personligen upplever det mycket roligare att titta på dessa fina bevingade varelser än vad det är att titta på andra djur. Förutom fåglar så tycker jag också reptiler är häftiga, höll mycket på och tecknade drakar och dinosaurier eller fantasidjur som var blandade (gör även idag) med reptil o fågel. Fåglarna sägs ju härstamma från dinosaurierna så det måste ju vara något som både fåglar och dessa har som i grunden gjort mig intresserad. Men vad? Ja, det enda jag kan komma på är ju att jag måste tyckt om hur dessa djur ser ut. Att jag tyckt de sett fina/häftiga/söta ut vilket jag fortfarande tycker och det har sedan fått en att komma närmare djuren vilket i sin tur har gjort att man blivit ännu mer intresserad då man börjar "lära känna dem" och upptäcker vilka otroliga och roliga varelser det är. Och här kommer vi till hönsen då. 

En höna är för många "bara en höna". Och det är klart ... Om man aldrig fått chansen till att "lära känna" något på närmare håll så är det oftast "bara en ...". Många har inte en aning om hur roliga och otroliga varelser höns faktiskt kan vara. De är i mina ögon - vackra, söta, häftiga, sociala, nyfikna fåglar med stora personligheter. Jag tycker att det är väldigt rogivande att bara sitta och titta på dem vad de har för sig. Ofta händer det att man börjar dra på smilbanden när de har hittat på någonting ...  Det kan t.ex. vara när någon tupp fått för sig att han hittat världens bästa värpställe!  Man ser hur den lilla tuppen riktigt anstränger sig för att locka till sig någon höna med sina gulliga kuttrande läten och sitt kroppsspråk, ivrigt skrapande med fötterna i backen och ett par tindrande ögon - "det här är riktigt bra det, kom hit så ska ni få se!" Jag kan iaf. inte låta bli att fnissa lite då, han ser ju för söt ut! Ni med höns har väll säkert också varit med om att de hittat på andra, ibland väldigt skumma grejor som man inte tänkt sig de kunnat göra. 

Nyfikna skrev jag att de var också. När det gäller tuppen med värpstället så är det inte ofta han inte lyckas locka till sig någon dam som nyfiket ska kolla vad han kan tänkas ha hittat på. Förutom detta så ska ju självklart allt annat i omgivningen också undersökas. Vad har matte för sig tro? Många gånger man varit med om när man suttit och grejat med något har man plötsligt fått publik, de tuffare individerna måste självklart gå enda fram också och kolla vad man gör på närmare håll, kanske flyga upp på ryggen eller axeln till och med så man ser riktigt bra vad matte gör. 

Höns är väldigt sociala varelser och kan lätt bli tama och många individer ser man tydligt gillar att bli hanterade och klappade på. Att bli killad på örat hör till en av favoriterna och där förekommer det även att det är så rart att man somnar i mattes/husses famn/knä. Andra kan vara individer som håller sig mer på avstånd vilket jag vet en del personer uppskattar då de får en känsla av att dessa individer kanske är lite mer vaksamma överhuvudtaget och bättre överlevare (mot rovdjur) än "gosehönsen". Hur det stämmer eller ej vet jag inte. Höns som är helt orädda för människor behöver ju inte vara orädda för t.ex. en hund. Det är inte mina iaf utan om en sådan kommer trampande så slås det larm på en gång och om den kommer för nära blir det full panik då det är ett hot i deras ögon. Vissa individer upplever jag även lite mer vaksamma för främmande människor också än vad de är mot mig och andra de känner igen. För känna igen en, det gör de. Både till utseende, röst har lärt mig att de till och med ska kunna känna igen dina fotsteg, så de vet att du är påväg innan de sett dig. 

Hönshjärna är något man ofta läser och hör och med hönshjärna menas det oftast att någon är korkad. Kanske detta även spelar en roll med "amen, det är ju *bara* en höna ... Den fattar ju ingenting" ... Att folk gjort sig en bild av att höns är korkade, kacklande små djur, det finns massor utav dem, de lägger ägg som vi äter. 

Men hönor är faktiskt inte så himla korkade. Deras kacklande vi hör utgörs av en mängd olika läten som har olika betydelser liksom kroppsspråk. De kan lära sig lösa pussel och hinderbanor, sådant som folk brukar göra med t.ex. hundar. Jag själv har tränat en höna, lilla Randi vilket var jättekul. Hon lärde sig att skilja på mönster och färger samt att i ett trick välta en äggkopp, under äggkoppen fanns en ring. Denna ring skulle hon sedan ta i näbben, lyfta och lägga i min hand. Det gick, och det tog inte särskilt lång tid heller att få henne att förstå vad hon skulle göra.

Du kan inte lura en höna med att gömma något bakom ryggen, om hon väl sett det så VET hon att du fortfarande har föremålet och att du har det bakom din rygg. Om det handlar om mat så brukar det kunna sluta med att man har en tiggande höna efter sig.  Har själv gjort bort mig många gånger på att jag har något gott jag inte vill visa fåglarna så får de syn på en - "SHIT" *gömmer* ... Men det är för sent ... En del kan vara jäkliga och gå runt en och kolla om det går att hoppa upp bakifrån o försöka ta det. 

Minnet då? Ja, jag upplever att de faktiskt har rätt bra minne när det gäller platser. Det kan ta väldigt lång tid ibland att vänja ett gäng att bo i en ny inhägnad och automatiskt gå in dit för att sova. Om de får chansen drar de mer än gärna till sitt gamla ställe. Rekordet måste väll ändå vara några systrar vi hade som alltid gick in och sov i ett fönster i en del utanför hönshuset. De var då frigående under dagarna. Det blev sedan så att vi flyttade på alla höns till en ny del i byggnaden och de kunde inte längre gå fritt på gården. Där var de i flera år. Så en dag så släppte jag ut alla hönsen lösa, det började bli kväll och alla individer som hade fötts under tiden de bott i denna del gick in och la sig i rätt del. Men så hittar vi inte de gamla systrarna ...? Jag går och kollar och vart hittar jag dem ... Jo, i fönstret ... På sitt gamla ställe de alltid satt o sov i för flera år sedan. 

Och nu när jag väl kommit igång så finns det ju så mycket mer jag skulle vilja berätta om... Men tyvärr så blir nog min redovisning lite väl lång då. Så sätter ett stopp här så länge, tack och hej!  

PS: Om ni har möjlighet och går i tankar om att skaffa höns, GÖR DET!  Men varning, man fastnar lätt när man väl börjat  DS.