Insemineringen på mina Sebrights fungerade. I början så gick det inge vidare, tror inte tuppen var riktigt könsmogen ännu (araucanan). Men fortsatte några omgångar, sedan testade jag att inseminera den andra hönan med min marantupp. Nu när jag lösa äggen igår så syns resultatet. Groddskivan har växt till sig och ett litet hjärta har börjat picka där inne! Det är helt otroligt vad för möjligheter det finns egentligen. Nu när jag vet att det fungerar ska jag nog innan jag låter hönsen "tappa" befruktningen försöka få fram några stycken araucana/sebright... Vill så gärna försöka få fram blåvärpande dvärgar vilket detta kan bli, hönorna är ju väldigt små och araucanatuppen är inte av största laget eller men för stor för att gå ihop och betäcka dem själv. Och med 14 års erfarenhet av ihopkok och blandande av stort och smått så oroar jag mig inte för att få fram t.ex. små höns som lägger för stora ägg. Har ALDRIG varit något problem tidigare och araucanor lägger inte särskilt stora ägg eller för att vara av större ras. Så detta borde inte bli något problem alls...

... Sedan så hoppas jag på en ny sebrighttupp i april för att för fjärde gången försöka ha en liten grupp sebbar och få fram renrasiga sebrightbäbisar... Jag vill ju så gärna. :'( :'( Varför ska de vara så svåra för!?