Idag köpte Emil och jag ett paket med så kallade Century eggs (även andra namn). Ett Century egg är ett ägg från en anka, höna eller vaktel som man bakat in i en blandning av lera, aska, salt, osläckt kalk och risagnar. Äggen får sedan vara i veckor eller månader.

Kan bara säga att doften gav inget bra intryck på att stoppa detta i munnen. Äggen var överdragna med plast, sedan förpackade i en plastkartong med. Om man luktade på kartongen stank det igenom! Lukten luktar nästan exakt som ett dött foster i ett ägg som legat i en kläckare i några dagar och börjat på att brytas ned! DÖTT, alltså!

Jag tog upp ett ägg, var pilligt att få bort all lerblandningsgrejs runt skalet, men det gick tillslut. Sedan skalade jag ägget och inuti fanns något som inte eller såg helt rätt ut att stoppa i munnen... :X Vitan var typ, brunröd, lite som koda. Gulan var möggelgrön!

Emil och jag tog en bit var, tuggade i någon sekund för att spotta ut. Det smakade inte så illa som man trott, lukten var värre. Men tanken på att veta var det var för något gjorde så kräkreflexerna kom, man ville inte svälja det. Vitan smakade i stort sett som vanlig hårdkokt äggvita. Äggulan hade först en lite söt smak för att sedan gå över till en slags metallsmak, lite blodsmak... Och det satt kvar i munnen lääänge, obehagligt!

Bild på ägget som jag så fint skar upp... Visst ser det frestande ut?