Jädra kärringvakteljävel! :'( Nu är hon död iaf. Synd på alla fina ägg som var pågång inuti henne, men det går bara inte att ha kvar ett sådant monster som hon var!

Reagerade igår på att hon var på tuppen och hackade honom. Hon skrek som ett vilddjur och alla de andra vaktlarna blev jättestressade. Idag när jag kom ut satt tuppen helt apatiskt, heeeelt skalperad! Var den sista tunna muskulaturen runt skallbenet som fanns kvar och under det vätskefyllt! Sedan har han en reva på sidan av en klo, och ett köttsår i ryggen! Inte nog med det hade hon gett sig på nästa, min fina dark british range tuxedohöna (samma färg som tuppen) och hackat upp ett sår i huvudet. Kan säga att den där jäkla monsterhönan levde inte länge! Nu är hon ersatt med en ung liten dark british range höna. Hoppas på att hon kommer igång med värpandet snart. Tuppen... Han har jag också en ersättare till om han inte vill bättra på sig (för de är otroliga på att bli återställda, därav ger jag honom en chans).

Ursch, man blir så ledsen när sådant här händer. :'( De är ju så söta små fåglar. Varför har de förmågan att kunna bli så leda!? Undrar om det inte var något fel i huvudet på henne, tumör eller något...? För det var en höna som ibland la sig ned och började sprattla, som värsta epelepsianfallet, man trodde hon dog! Men sedan så reste hon sig alltid igen som inget hänt. Kanske var hon, det visar sig.